Exfac-forelesningen i dag var full av inntrykk. Først spurte foreleseren “kva for ein funksjon dette er”. Predikativ, svarte jeg. Det er riktig, du er visst ikkje så sløv som du sjår ut til, svarte han. Det stakk hardt og dypt, og da jeg så henvendte meg til Karen Therese og Daniel for trøst, prøvde Karen å glatte over, relevant og hyggelig, “når æ ser på deg, tenker æ ikkje åmaigåd så kjækk Morten er”. Enda en knekk.
I dag skulle jeg sende avgårde en lader, per post, som man sier. Mannen på postkontoret var jævlig sta og mente at jeg måtte kjøpe ekstra forsegling så laderen ikke “stakk hull i konvolutten”. Jeg syns det var tullete og sa nei, hvorpå det ble noen nei/jo-vekslinger før han sa “NEIVEL, men da er det din feil hvis den ikke kommer fram”. Som om han veit så jævlig mye om post.
Guro, hvis du ikke får laderen din i morgen, vet du hvorfor nå.
Gårsdagens konkurranse/språkgåte(den som handlet om hvordan man skrur av overwritefunksjonen) ble kun besvart og følgelig vunnet av Ingvild. EN TIER ER PÅ VEI MOT HENNES POSTKASSE!
Nå skal jeg drikke masse gul saft og løse syntaktiske trær.
1 kommentar:
Vafalls? Här ägnar man flera minuter av sitt liv åt att förklara att du egentligen är mest söt, men VAD FÅR MAN FÖR DET? Avtryck? Ett omnämnande i bloggen? Uppskattning för visad god vilja? NEJDÅ. Det är visst bara synd om dig. Jävla emo-unge. Bäst för dig att det blir ett bra julbord.
Dessutom är röd saft godast.
Legg inn en kommentar